Igår på DNDebatt kunde vi läsa utbildnings- och forskningsministerns syn på det framtida högskolelandskapet dvs att ett antal högskolor behöver slås samman med universiteten. Budskapet är det samma som vi rektorer fått ta del av vid ett flertal tillfällen under hösten senast i Uppsala förra veckan.
Skälet till att Björklund ser ett behov av större enheter är bl.a. minskande ungdomskullar och höjda kvalitetskrav som kan leda till indragna examensrättigheter.
Sigbritt Karlsson rektor för Högskolan i Skövde bemöter i dagens DN Björklunds ståndpunkter. Hon skriver bl.a. att om högskolorna tvingas lägga ner sin forskning riskerar det att drabba mångfalden i svensk forskning och istället ökar risken för ökad likriktning. Högskolorna har ju oftast visat sig vara nytänkande, dynamiska och flexibla vilket som i MDHs fall lett till en unik samverkan med såväl den privata som offentliga sektorn. Det är i spänningsfältet mellan akademin och det omgivande samhället som högskolorna spelar en central roll. Här utvecklas ny kunskap som i sin tur leder till ökad kvalitet för såväl utbildning som forskning och på så sätt påverkas tillväxten runt om i landet.
Kåre Bremer rektor på Stockholms universitet skriver på sin blogg att han har svårt att se hur sammanslagningar kan råda bot på ungdomskullarna och att det inte är någon tvekan om att högskolorna spelat en viktig roll att slussa in ungdomar i högre utbildning. Jag kan inte annat än hålla med.
Det pågår f.n. en rad diskussioner om möjliga sammanslagningar men processen är inte så driven underifrån som det kan förefalla i debatten. Med tanke på ett kommande ansvarsutkrävande kan det vara bra att känna till.
Mälardalens högskola fortsätter att samarbeta med viktiga parter och vi arbetar aktivt med en ny utbildnings- och forskningsstrategi för att kunna möta framtidens utmaningar på ett bra sätt men vi är inte involverade i några diskussioner om fusioner.
